odacecilia.blogg.se

Är så förbannat sur!
Beställde ett par skor från Tradera för 4 veckor sedan, som inte kommit än.
Så fick jag ett mejl idag där det stod
"oops, vi har visst inte skickat varan än"

Alltså ARWGH, bara att vänta 2 veckor till.
J*vla slarv!

Han som får dig att skratta fast du är arg som ett bi. Han som låter dig gråta ut i hans armar när ni kollar på film, och som skojbråkar med dig tills ni båda faller ihop på golvet av skratt.
Han som kommer hem till dig efter skolan när du är sjuk, och som stannar länge, trots att han ska upp tidigt nästa morgon.

Han.... Han är finast i världen, och han är min.

"Rädslan kryper ifatt mig, så sakta, men så skrämmande fort.
Den sveper över mig som ett täcke i ett stark försök att kväva mig.
Den fyller snart min strupe med en tjock klump.
Rummet och börjar gunga. Det liksom svävar förbi mig.
Allt försvinner, jag existerar inte.
Snabbt böjer jag mig ner, söker efter golvet. Trycket mig mot väggen, hårt.
Tårarna bränner, jag vill inte låta dem ta över. Men det gör dem.
Jag blundar, tänker, räknar.... Sedan ger jag upp.
Ångesten vann, igen."

Ekoekoeko, det är verkligen tomt här! På folk alltså..... Inte på inlägg, för jag skriver glatt på medan färre och färre läser. Buhä.

Nu sitter jag iallafall hemma framför Tv:n med rinnande näsa och dunkande huvud, sådant är fint. Nej, jag vill vara i skolan nu, sitta på lektion med datorn framför mig och Linn mittemot. Jag saknar det, även fast jag gjorde det senast igår.
Nu ska jag fortsätta att glo och tröstäta kakor, hoppas ni är friska!

Morgonens värsta: vädret, Martha Marcy May Marlene, "sitt inte i trappan tjejer, det ser inte bra ut utåt. Sitt där borta" , bussen hem med dunkande huvud, mina tankar.

Morgonens fina: Alfred, Vänskap, kärlek, Min Linn.

Jag är inte hel. Jag är inte hel när du inte finns.
Jag är inte hel, utan dig i mitt liv, och jag kan inte leva när jag inte får höra dina andetag.
Jag är ledsen, och jag gråter långt in i natten.
Jag gråter, och jag saknar.
Jag saknar oss, jag saknar dig, jag saknar vi.
Jag minns dig, min älskade ängel.
Jag minns, och det gör ont.

Idag är det inte bra. Psyket djävlas, overklighetskänslorna tar över och ångesten kryper genom hela kroppen.
Gör det bästa av situationen, åker till skolan och får denna dag avklarad. Hej.

Skjorta, transparent skjorta och tights från BikBok. Army jacka från VeroModa!

Klockan är 06:40 och jag är snart på väg till Skövde för ännu en trevlig skoldag. Efter skolan ska jag träffa världens bästa Linn.
Men först: frukost!
Vi hörs senare:D

Hon är en sådan där vän, ni vet en sådan som alla vill ha.
En vän som lyser upp de trista skolkorridorerna, går dit jag går, jag går dit hon går, och hon kan göra det gråaste regnet fint.
Vi har känt varandra i två veckor.
14 dagar. 336 timmar .20 160 minuter.

Linsen, du är så bäst.

Förkyld och eländig.

..... På bussen!
Självklart trotsade jag förkylningen och febern, och åker till skolan ändå. Vaaaaaaarför?
Jag har inget bra svar på det.
Igår missade jag tydligen genomgången av photoshop, den lektion jag verkligen ville vara på.... Så nu tänker jag inte missa mer.
Ha en bra dag, nu ska jag fokusera på att inte spy. Haha, tjing!

Jag känner känslan igen. Den känslan som spred sig genom hela kroppen den dag du togs ifrån mig.
Sakta sakta, kryper den fram, som för att hitta en vägg där allt tar stopp. Där resan tar slut.
Din resa tog slut.

Jag önskar att du kunde få se hur jag mår idag. Jag ville inte att det sista du skulle se var en anorexikontrollerad Oda utan livslust. Du behövde ro, ett sista skratt, ett sista hopp, en sista gnutta liv.
Inget som fick dig orolig, eller något som inte skulle få dig att med lugn i kroppen, få somna in.
Jag vill tro att du ser mig, att du är med mig hela tiden.... Att du är min ängel.

Jag älskar dig mormor, cancern tog dig ifrån mig alldeles för tidigt.

Är det bara jag som känner mig sjukt naken och blottad på gym? Nej, jag menar inte att jag går runt utan kläder.... utan att man känner sig så granskad fast man egentligen inte är det.
Tankar som:
"Gör jag rätt nu?"
"Gaaaah, löpandet är inte på? WTF? Vad gör jag nu när jag ställt mig här och det inte startar???? Jag kan ju inte hoppa av när det är fem personer på cyklarna bakom mig som tittar... Eller?"

Och man kryper ihop och gör något dumt. Som att tappa greppet om handtagen eller något så att det hörs i hela lokalen när vikterna slår i varandra. Ehh hej, det är bara jag som är lite svettig om händerna, inget att bry sig om. Fortsätt ni!

Eller när någon ska hjälpa en...
Ursäkta vad sa du? Jag hörde inte? Hade fullt upp med att fundera på hur lik jag skulle vara en tomat nu om jag färgade håret grönt.

Suck. Men jag låter inga rädslor komma i vägen... Så länge det inte gäller getingar, mördare, promenader i mörkret, färjor, flygplan, höjder, yrsel....

Okej, jag är ett hopplöst fall.