Då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit

Jag känner känslan igen. Den känslan som spred sig genom hela kroppen den dag du togs ifrån mig.
Sakta sakta, kryper den fram, som för att hitta en vägg där allt tar stopp. Där resan tar slut.
Din resa tog slut.

Jag önskar att du kunde få se hur jag mår idag. Jag ville inte att det sista du skulle se var en anorexikontrollerad Oda utan livslust. Du behövde ro, ett sista skratt, ett sista hopp, en sista gnutta liv.
Inget som fick dig orolig, eller något som inte skulle få dig att med lugn i kroppen, få somna in.
Jag vill tro att du ser mig, att du är med mig hela tiden.... Att du är min ängel.

Jag älskar dig mormor, cancern tog dig ifrån mig alldeles för tidigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback