Utdrag ur dagbok från juli 2011.
"Rädslan kryper ifatt mig, så sakta, men så skrämmande fort.
Den sveper över mig som ett täcke i ett stark försök att kväva mig.
Den fyller snart min strupe med en tjock klump.
Rummet och börjar gunga. Det liksom svävar förbi mig.
Allt försvinner, jag existerar inte.
Snabbt böjer jag mig ner, söker efter golvet. Trycket mig mot väggen, hårt.
Tårarna bränner, jag vill inte låta dem ta över. Men det gör dem.
Jag blundar, tänker, räknar.... Sedan ger jag upp.
Ångesten vann, igen."
Kommentarer
Linsen säger:
Oda du är underbart stark! Du vann! Jag hoppas att jag inte påverkar dig med hur jag mår allt för mycket! Jag är ledsen över det! KRAM
Trackback