10 år.

På fredag är det tio år sedan olyckan. Tio år sedan jag senast rörde vid dig, kände din närhet och hörde din röst. Tio år utan dig min vän, det känns som en evighet.

Minns du gången jag skulle åka till Norge? Då du sprang fram till mig med gråten i halsen, och sa att jag snart måste komma tillbaka.
Jag skulle vara borta några dagar Oliver, veckor efter skulle du försvinna ifrån mig för alltid.

Att sakna någon så att det gör ont, är inte bara ett ordspråk. Det gör ont. Det gör fruktansvärt ont.
Att veta att förevigt verkligen är förevigt, ger mig en ilande känsla i ryggraden. Kota för kota bryts sönder. Allting dör.

Jag tänker på hur det kunde ha blivit. Jag och pappa kunde åkt med er som det var sagt.
Men vi såg ambulanserna från vår egen bil den där dagen, ni åkte förbi oss och vi visste ingenting.
Redan då hade du fått vingar min vän.

Jag fick aldrig sagt till dig hur mycket jag tyckte om dig från en sexårings perspektiv, men jag minns hur jag satt i busken på kyrkogården bredvid din och din mammas grav veckorna efter, och pratade till er genom en gammal vit blomstervas.

Jag uppskattade alla Mio min Mio- stunder vi hade, att du satt kvar och tittade med mig trots att det sista du ville var att sitta still.


"Över rosengården
börjar det att skymma
och jag ser min fågel
svinga sig mot skyn
på sina breda vingar
flyger den rakt mot himlen"


Jag har tre änglar, och jag älskar dem högt över molnen.


D vitamin- boost.

Åh, när jag gick till bussen nyss så kikade solen fram. Äntligen!
Tillsammans med Miss Li i öronen så blev det en perfekt 10 minuters promenad.

Nu sitter jag på bussen hem och när jag kommer fram skall jag laga mat, äta den(you say whaaaat?) och sticka till gymmet.
Låt det bli en bra eftermiddag, amen.

Men, vad är grejen med "amen"?
Och en annan gång då jag skrev "sing hallelujah"?
Äsch, det låter coolt.... lite... kanske.... nej.
Jag är dålig på att komma på nya uttryck som låter uppiggande bara. Ger mig själv det i läxa, oh yes.

Vi hörs!:)


Du är oförstörd för mig.

För 6 månader sedan kände vi inte varandra. Vi hade aldrig sett varandra, aldrig utbytt varken blickar eller ord.
Jag visste inte att du fanns.
Sedan vände du dig om första dagen i klassrummet och pratade med mig. Där klickade det. Sedan satt vi ihop i korridorerna, det var vi som hörde ihop liksom. Det var så det skulle vara.

Du är den underbaraste själen jag känner Linn, och jag tycker om dig så mycket min finafina vän.


"Där lärde jag mig gilla Everybody hurts"


Ps. Ego var världens bästa film. Se! Det är en order<3


Oh yes.

Idag är det bra, känner det på mig. Kort dag i skolan, och efter det skall jag träffa min saknade bästaste Linn!
Vi hade tänkt att se "Ego" på bio ikväll, om det finns platser kvar. Hoppas hoppas!
Har hört att den skall vara bra:)

Innan det har jag ett par lektioner kvar, har idrotten avklarad iallafall. Körde bröst, inte så länge men när jag skulle sminka mig efteråt så skakade mina armar så mycket att jag höll på att kladda ner hela ansiktet med mascara.
Oh yes.

Har satans ont i nacken efter bollcore- passet igår, lyckas alltid sträcka mig på något sätt som säkert bara jag kan.... skön smygandes träningsvärk i ländryggen har jag iallafall!

Ha en fin dag:)


2013 skulle bli bra.

Jag tänker inte ge med mig för det mörker som kommer smygandes nu, redo att omfamna mig ännu en gång. Jag vill inte, tänker inte.
Jag ger inte med mig igen. Jag slår tillbaka med den styrka jag byggt upp och fokuserar på att bli bra.
Den har tagit ifrån mig allt jag har så många gånger, men det är min tur att leva nu, det är min tur att visa mig stark.

Inga nedböjda huvuden, du är född för att leva.


Längtar bort.

Vill utomlands, fota färgstarka landskap och skrattande människor. Dricka Cola light vid någon pool, lukta solkräm och vandra barfota hem i kvällsolen. Äta vattenmelon till frukost och bränna fötterna mot kokhet mark.
Jag vill se något annat, något vackrare än det här. Något inspirerande och nytt.
Är samtidigt på väldigt mycket fotohumör, men är aldelles för opepp på att fota något som finns på denna sidan stan.
 

 

.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/3814514/images/2013/pic_510303999606ee5add5a098b.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-1/3814514/images/2013/pic_5103039addf2b351b74cae1f.jpg" class="image">


Det vänder nu.

Idag har det varit en fin dag. Hade kort dag i skolan, tog bussen till gymmet, körde slut på mig, gick hem, drack te i min mysiga Tigerkopp och lagade tacos med mamma. Enda dagen denna veckan då vi ätit middag tillsammans, älskar det.
Resten av kvällen kröp jag ner i soffan med filtar framför Gladiatorerna. Skrek lite, fan vad dem är duktiga egentligen, helt galet.

Nu är klockan 23:15 och mina ögon går i kors, imorgon skall jag umgås med mamma och låtsaspappa, det var längesedan kände jag. Dock brukar det aldrig bli som jag tänkt ändå.

Sov gott<3


Allt förutom det dåliga är bra.

I bussen på väg till skolan. Näst sista dagen innan helg.... känns bra.
Tror jag.

Ps. Det är sjukt fint ute nu med frost/snö på träden, dock svinkallt.


Öppen för att bli nedtryckt, varsågod.

Skitdag.
Skall hem, äta och sedan umgås med Ellen S i eftermiddag. Tänka på något annat.
Åh, andas för helvete, det blir bra.


Alla vägar har sitt pris.

 
Jag har försökt att skriva något här så länge nu, men orden fastnar som vanligt i mitt huvud och dem lyckas aldrig komma ner i mina fingrar. Jag har så många tankar, och jag vill få ur mig dem, men det verkar inte gå just nu.
 
Mina känslor åker upp- och ner likt en berg- och dalbana, som vanligt. Jag börjar om på nytt, spenderar dagarna i skolan och på gymmet, och fyller fritiden med plugg. Okej, inte riktigt.
Spenderar fritiden i soffan med min favoritkopp fylld med te i handen..... och en och annan proteinshake..... typ så.
 
Från att ha varit världens minst sportintresserade tjej, till att gå på gym flera gånger i veckan och sitta och skrika framför Gladiatorerna på fredagar. Vad hände där?  Well, något måste jag ju göra.
 
Annars då?
Det är svinkallt ute och vitt överallt, skolan är seg men kul, mina vänner är fnissiga och jag vill till Spanien.
Eller snarare, jag vill flytta till Spanien. Helst nu på en gång.
Önskar att jag kunde språket bara och hade pengar.
Drömma kan man ju alltid, och jag är ganska fast besluten om att jag en dag skall flytta utomlands tillsammans med någon. Föräldrar eller vänner, bara det är med någon eller några jag tycker om.
Är det någonting jag inte skall spendera mitt liv i, så är det ensamhet.
 
Jag har så många drömmar nu, och jag längtar.
 
 
 
Sommar♥
 
 
 

Hejdå jävla kärlek.

Jag vet inte vem jag är, jag är någon jag inte kan hantera.
Det är slut nu, och tar månader innan det blir bra igen. Men jag hittar tillbaka, på något sätt. Bygger upp något nytt igen som jag kan rasa. För det verkar vara det jag vill, förstöra. Rasera allt jag har, jag gör det om och om igen.
 
 
 
Hejdå kärlek, jag är inte gjord för dig.

Halva jag är i färg idag.

 
 
Jag försöker att strida mot känslan,
men den är rädd och den spelar ett spel nu.
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur.

Imorgon mina vänner.

Hittade tre USBn hemma som jag hade gamla bilder på(från 2011).
Tänkte redigera dem och lägga upp i olika inlägg framöver, så har jag någonting att sysselsätta mig med!
Plus att det äntligen kommer upp några foton här:)
 
Sov gott!

Pappa.

 
Hade lovat pappa att ladda upp den här bilden på honom, så då gör jag väl det♥

God morgon.

Det är lördag, yay!

Jag vaknade utvilad klockan 9.30, älskar den känslan. Har inte sovit så bra på läääänge.

Idag står gym på schemat, har ändå inget bättre för mig.
Igår hade jag det sämsta passet på länge, kroppen var inte med alls. Det kändes inte ett dugg bra efteråt heller även fast jag gjort det jag skulle. Blö.
Men det var det, idag känns det förhoppningsvis bättre!

Nu tänkte jag hoppa upp ur sängen, äta frukost, klä på mig och ladda.

Ha en fin lördag!


Jag längtar efter såpbubblor och kittlande gräs.

Hösten kom och gick och vintern är snart förbi. Allt har gått så fruktansvärt fort, och nu längtar jag efter ljus.

Det har varit många saker som haft ett fast grepp om mig de senaste åren, ätstörningen och hjärnspöken. Men jag känner mig friare nu. 2013 kan bli bra, jag känner det i hela kroppen.


Just nu längtar jag efter värme. Känner sommarkvällens värme sprida sig och ser framför mig hur min kamera fylls med varmt ljus. Åh, sommar.

I sommar är jag ännu starkare än nu, inte bara i huvudet.
Jag är friare nu, inte frisk, men fri.


Jag borde veta bättre än såhär.

Godmorgon! Förmiddag?

Nu sitter jag längst in i hörnet på en bänk i skolan och försöker fokusera på matten som vi skall ha prov i på torsdag.
Det går...... framåt. Naej.
Min fokus är någon annanstans just nu, och jag vet inte var. Försöker att stänga in mig i mig själv med Lars Winnerbäck i öronen, men det slutar med att jag analyserar texten istället.

Alldeles för mycket grejer i huvudet just nu, får snart göra ett "tankeschema", hur jag skall fördela tankarna. Skämt åsido, tillbaka till matten!

Ha en fin dag:)


Du såg mig i ögonen och sa att allt skulle bli bra.

Trycket över bröstet. Klumpen i halsen. Andningen är ojämn. Pulsen rusar, och hjärtat är på väg ut. Rummet svävar, du svävar. Verkligheten försvinner. Röster blir förvridna, snart hörs ingenting mer än dina tankar.
Panikattack, min älskade ovän.

Idag fick jag den första på flera månader, och hade det inte varit så att det var i en spinning- sal, så hade det känts mer okej.
Jag ville skrika, men istället sprang jag ut och grät tills jag inte fick luft.
För stunden bryr jag mig inte om någon ser, för jag vet knappt var jag befinner mig eller vad jag säger.
Men efteråt när det är över.... usch. Jag skäms så fruktansvärt, för jag vet inte vilka som såg mig eller hörde.

Jag antar att detta är straffet för hur jag behandlat kroppen den senaste veckan. för mycket träning och alldeles för lite mat och sömn.
Det skall blir bättre.


Snälla, kom hem.

Ikväll saknar jag mormor. Självklart gör jag det hela tiden, men ibland slår det till extra hårt.
I flera dagar har jag haft henne i huvudet, att allt varit en dröm och att hon fortfarande lever.
Det gör så ont att inse sanningen, att jag har kramat henne för sista gången.
Att jag aldrig mer får se henne le, aldrig mer kommer att höra hennes röst, och att jag aldrig mer kan ropa hennes namn och få svar, det känns mest.
För evigt är en evighet för mycket.

Fuck cancer, Jag vill bara ha henne tillbaka.


Fyra månader.

Idag är en bra dag, om man bortser från snön som fallit från himmelen hela dagen. Jag får känslan av att julen är påväg igen och att jullov väntar.
Våren, jag gillar inte dig speciellt mycket, men snälla kom nu så att vi slipper kylan och försenade bussar.
Dessutom fyller jag år i April, den enda fina saken med våren, förutom luften.

Så, vad har jag gjort idag....
Sovit för lite, gäspat mig igenom morgonen, haft x antal skrattanfall, sprungit runt i skolan, haft lektioner, gått runt på stan med fina klasskompisar och gjort bra köp(dock väldigt tråkiga), sedan har jag varit på spinning och dött lite halvt, men nu lever jag igen och sitter inkurad i soffan som vanligt.

Imorgon är det fredag, vilket innebär sovmorgon, övernattning och möjligtvis gym med Rebecka, mys och skratt.
Det går bra nu.

Ha en fin kväll och sov gott!

Ps. Jag älskar dig.


06:30

Klockan är 06:30 och jag håller på att somna i min yoghurtskål. Tyckte att två timmars sömn förra natten och träning igår skulle göra mig trött så att jag fick sova inatt, men nehe. Somnade runt 2, som vanligt.
Inte så optimalt om man skall upp 05:50, dessutom är första lektionen matte. Sing Hallelujah!

GAAAH, nu måste jag ju skynda mig!
Ha en fin dag:)


Ta mig tillbaka.

Sol, värme, världens finaste ljus, palmer, turkosblått vatten, pool nära huset, uteserveringar, stad som aldrig sover, människorna.

Var i Alicante precis innan sommaren förra året (känns konstigt att säga förra året), första gången jag flög och första gången jag var utomlands, om man inte räknar med alla hundra gånger jag varit i Norge.
Sedan vi var där har jag pratat om att jag vill flytta dit, och det är fortfarande en stor dröm. Jag älskar stället, helt galet!
Jag älskar de ljumma kvällarna och marknaderna, och det fina språket framförallt. Åh, vill tillbaka<3


Kvar i nåt jag lämnat.

När jag gick igenom min ångestperiod, när jag hade anorexi och dagliga panikattacker, hade jag tusen tankar i huvudet hela tiden. Vissa skrev jag ner, försökte iallafall.... men jag kunde aldrig skriva ner exakt det jag kände. Jag kunde inte få alla de tankarna jag hade i huvudet, som där inne var väldigt dramatiska, att se meningsfulla ut på papper.
De texterna skulle jag inte visa för omvärlden, så om de var väldigt privata så spelade det ingen roll, men det var som att de inte var meningen att sätta ord på. För känslor går inte att sätta ord på. Ledsen- visst, men ledsen på vilket sätt? Var i kroppen sitter det? Vilken färg har det?
 
Jag är en sådan person som ogillar att ha saker inom mig, det är stressande och jag blir nervös. Att skriva var ett sätt att få ur mig känslor när jag inte kunde, eller ville berätta för någon annan. För så var det under de, nästan två åren, jag hade mycket jag inte kunde berätta för någon.
Mina tankar gick upp- och ner hela tiden, så om jag skrek ut allt jag tänkte ena dagen, skulle jag få mamma att ge upp hoppet om att jag skulle bli bra igen. För höll jag tyst om mina tankar dagen efter, som kanske just den dagen var ganska fina, visste inte mamma vad jag kände, och hon höll fast vid de orden jag sa dagen innan.
Men när känslorna inte gick att skriva ner, vad gör man då?
 
Jag fann lugn i musiken. Jag lyssnade bara på låtar med meningsfulla texter, jag läste låttexter och kände igen mig.
Visserligen skrev kanske inte Sofijah den bästa musiken, men jag var 13 år, jag kände smärtan i hennes röst för att jag hade den själv. Visserligen delade vi inte samma problematik, men det var som när man läser horoskop, man försöker associera det till sitt eget liv.
 
Jag gör det fortfarande, men nu är det Melissa Horns röst som fyller huvudet, framförallt på kvällar när allting känns som mest.
Som nu, ihopkrupen i sängen med Långa nätter i mina rosa skullcandy- hörlurar.
 
 
 

Har massa bilder egentligen, måste bara redigera. suck.

 
©
 
Och när jag inte har något annat för mig, glider jag gärna runt med kedjor i ansikten. Nej men, jag orkar ingenting just nu..... måste få tummen ur (kan vara ett av de fulaste uttrycken jag vet), och redigera bilder!
pepppepppepp!

Jag lever.

Jag lever. Skrattar. Andas. Lyssnar.

Vi är hemma från Smögen, och idag har jag myst runt halva eftermiddagen i mjukiskläder och kollat på alla åtta avsnitt av "underbart är kort"
Finaste serien, se den om ni har möjlighet:)

Just nu sitter jag i soffan och hör Melissa Horns röst från TVn. Älskar den kvinnan, hennes texter är helt sjuka (på ett bra sätt).
Efter att konserten på tv är slut skall jag krypa ner under mitt Nalle Puh- täcke och somna.
Sov gott fina.