odacecilia.blogg.se

Ikväll saknar jag mormor. Självklart gör jag det hela tiden, men ibland slår det till extra hårt.
I flera dagar har jag haft henne i huvudet, att allt varit en dröm och att hon fortfarande lever.
Det gör så ont att inse sanningen, att jag har kramat henne för sista gången.
Att jag aldrig mer får se henne le, aldrig mer kommer att höra hennes röst, och att jag aldrig mer kan ropa hennes namn och få svar, det känns mest.
För evigt är en evighet för mycket.

Fuck cancer, Jag vill bara ha henne tillbaka.