Kvar i nåt jag lämnat.
När jag gick igenom min ångestperiod, när jag hade anorexi och dagliga panikattacker, hade jag tusen tankar i huvudet hela tiden. Vissa skrev jag ner, försökte iallafall.... men jag kunde aldrig skriva ner exakt det jag kände. Jag kunde inte få alla de tankarna jag hade i huvudet, som där inne var väldigt dramatiska, att se meningsfulla ut på papper.
De texterna skulle jag inte visa för omvärlden, så om de var väldigt privata så spelade det ingen roll, men det var som att de inte var meningen att sätta ord på. För känslor går inte att sätta ord på. Ledsen- visst, men ledsen på vilket sätt? Var i kroppen sitter det? Vilken färg har det?
Jag är en sådan person som ogillar att ha saker inom mig, det är stressande och jag blir nervös. Att skriva var ett sätt att få ur mig känslor när jag inte kunde, eller ville berätta för någon annan. För så var det under de, nästan två åren, jag hade mycket jag inte kunde berätta för någon.
Mina tankar gick upp- och ner hela tiden, så om jag skrek ut allt jag tänkte ena dagen, skulle jag få mamma att ge upp hoppet om att jag skulle bli bra igen. För höll jag tyst om mina tankar dagen efter, som kanske just den dagen var ganska fina, visste inte mamma vad jag kände, och hon höll fast vid de orden jag sa dagen innan.
Men när känslorna inte gick att skriva ner, vad gör man då?
Jag fann lugn i musiken. Jag lyssnade bara på låtar med meningsfulla texter, jag läste låttexter och kände igen mig.
Visserligen skrev kanske inte Sofijah den bästa musiken, men jag var 13 år, jag kände smärtan i hennes röst för att jag hade den själv. Visserligen delade vi inte samma problematik, men det var som när man läser horoskop, man försöker associera det till sitt eget liv.
Jag gör det fortfarande, men nu är det Melissa Horns röst som fyller huvudet, framförallt på kvällar när allting känns som mest.
Som nu, ihopkrupen i sängen med Långa nätter i mina rosa skullcandy- hörlurar.
Kommentarer
Linsen säger:
Oda du är så underbart stark! Jag ska vara lika stark som dig en dag! En dag ska vi må bra tillsammans! <3
Trackback
