Ett steg fram och noll tillbaka.

Har skrivit och suddat flera gånger nu. Hade tänkt att skriva om hur mitt liv och tankar såg ut för 3-4 år sedan, men det går inte. Det är för mycket att ta in och få ner till fingrarna. Jag är inte redo än. Jag är inte redo att komma så nära mina känslor som krävs för att jag skall kunna skriva om det. Jag vågar inte känna efter än, är inte redo.

Lars Winnerbäck får säga en liten del så länge;

"Att flickan är galen det kan man aldrig ändra på,
för psykoanalyser kan man aldrig ändra på.
Och behandlingssätt kan man aldrig ändra på,
men flickan hade drömmar och det kan man visst ändra på"


Lever och andas.

Jag har haft den finaste eftermiddagen med min andra hälft.
Vi har skrattat, lekt med morötter och kollat på misslyckade youtubevideos.
Vad tyckte ni om melodifestivalen förresten? Jag hejade på Robin och Jalla- låten. Det gick åt skogen....



Ps. Jag finns på Twitter och Instagram som "odacecilia" , där är jag mer pratglad.


Tänk er en mening från en ful kärlekssång.

Jag vet inte vad jag skall skriva här.
Tar en "paus" som det så fint heter. Som det där reklamavbrottet som alla hatar, förutom att ingen hatar det.
Livspaus hade också varit skönt.
Ser fult ut när en sextonårig skriver det.
"livspaus"
- hur mycket erfarenhet av livet har jag liksom?

Det går neråt, oh yes. Hela huvudet, liksom trycks ned mot golvet. Jag sjunker ihop, känner igen allt så väl.
Ser tillbaka, minns, vill aldrig hamna där igen. Var stark för helvete. Vad är ditt problem?


Jag vet inte, har faktiskt ingen aning.

Borde sova bort alla tankar inatt, låta drömmarna ta plats i mitt huvud istället för det ihärdiga mörkret.
Jag flyr från min kropp, vill inte känna efter, kan inte. Går runt i en dimma, balanserar på två ben över marken.
Vem är jag, vem var jag, och hur skall jag bli?

Jag orkar inte känna den overkliga verkligheten längre, men jag vet inte om jag vågar något annat.

Den skall inte få ta över mig, men den verkar vara lika envis som jag.
Så jag låter den vinna ikväll, jag orkar ingenting annat.

God natt, tänkarsjälar.


Glittriga stränder.

 
©
Canon eos 550D - Canon 60mm f/2.8
Redigering: Photoshop
 
Tittade igenom mina gamla USBn med blandade bilder från 2010- 2012.
Längtar så till solljuset nuddar mitt ansikte igen, komsi.

Glitter all over the room.

God morgon lördag!

Det tog ett tag innan jag insåg att det faktiskt inte var fredag idag..... gårdagen måste ta gått fort.
Nu sitter jag i köket med Ho Hey i öronen, äter gröt och dricker C- vitamin.
Är stel som en jäkla pinne i ryggen, känns som någon har gått på den inatt(???)

Tänkte ha vilodag från gymet men energin skriker i huvudet så det blir ingenting med det. Ha en fin lördag!


Ps. Läkerol Yup= himlen.


Torsdag.

Jag har skrattat ikväll, mest för mig själv. Just i denna sekund är allt som det skall vara. Kanske är jag hög på koffeinet från den Celsius jag drack förut, men skit samma.
Jag känner det, jag visste att jag skulle få känna det igen. Den bästa lyckan är den som bara kommer, utan någon speciell anledning.
Vardagslycka, satan vad fint.


Det finaste jag vet.

 
 
 
 
 
Här skall det egentligen stå en text om hur mycket jag tycker om dig, hur mycket du betyder för mig, men det gick inte så lätt som jag trodde.
Jag har skrivit, suddat, skrivit igen... och suddat.
Hur svårt skall det vara?
Så, jag sökte hjälp, tänkte se om det fanns någon annan som kunde sätta ord på det jag känner.
....... Men det första jag hittade var det här:
 
"Det finns inga ord för det, på det här jävla språket.
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak"


Jag antar att det var svaret jag sökte.
Älskade♥
 

Jag skall vara som färger som bara syns på natten.

 
 
©
 
 
Idag har varit bättre, det går framåt nu.

De älskar dig precis som du är nu.

03:00, det börjar bli en vana det här.
 
Jag vet inte vem det är som bor i min kropp just nu, vem som säger de ord som kommer ur min mun.
Jag gör saker samtidigt som jag funderar över om jag skall göra det. Jag vet inte vad jag styrs av längre. Jag som backade innan jag gick fram, nu tar jag stora kliv framåt hela tiden. Ibland vill jag backa, stå kvar i dörren, men jag slänger upp dörren och går in, utan närmare eftertanke. 
 
Det är jobbigt när man slutar att känna igen sig själv, eller när man kopplar bort verkligheten. Jag har gått över eld i tre år för att få vara med i spelet som pågår runt mig, utan framgång. De senaste dagarna har jag bara flytit med, låtit overklighetskänslorna ta över. Klart att jag tänker, det har jag aldrig ägnat en sekund åt att låta bli, men jag vet inte vad jag tänker längre, eller ens vem det är som gör det.
Min kropp är delad. Inte i två delar, utan i miljoner. Jag vet inte vem jag är, faktiskt ingen aning. Dock vet jag vad jag vill.
Jag vill ta mig ur det. Jag vill minnas tillbaka på något som en gång fanns, och att det skall vara där som ett minne.
Men det är svårt att göra något åt saker man inte vet hur man skall förändra.
 
 
 
Stark, starkare, hopp

Underbaraste.

 
©
www.odacecilia.blogg.se

 
 

Nananana.

Hör ni vilken låt det är? Precis! (vilken låt som helst med andra ord)

Det är fredag, jag är fortfarande förkyld men mycket piggare än igår, om 2 timmar är min Lins här och ikväll sitter vi nergosade i soffan framför LOL(ja, igen!)
Kan inte komma på någon som skulle vara bättre att spendera en fredagskväll med, än henne. Eller ja, vilken dag som helst för den delen.

Om kroppen tillåter så tar vi en långpromenad sen, det är satans kallt ute bara, tjocka tröjor och benvärmare it is. Vår tack!

Nu skall jag slänga mig i duschen och hoppas på att viruset försvinner iväg med varmvattnet, ha en fin fredag!:)


I mitt fall, var det inte bättre förr.

Åh, fina torsdag.
Spenderar dagen hemma, sjuk, i soffan med min favoritkopp och mitt favorit- te framför filmen LOL.
Har blivit kär i typiska tonårsfilmer igen, sådana filmer med tonårsromantik och charmiga svinsnygga killar.
Känner mig som en 12årig version av mig själv, förutom att jag skippar övertuperat hår och 50 lager mascara.
Eller, egentligen var jag väl inte så intresserad av killar när jag var 12.... jag var mer inne i att sitta vid msn och kamrat hela dagarna och skriva "Häij" och "Mwhihi" till okända människor.
Även att höja ljuset på webcamen så att man bara såg mina kajalinramade ögon och svartvita scarf var en favorit.
Ryser av att tänka tillbaka på den tiden.

Nu skall jag kolla på filmen och vara lycklig över att världens finaste vän kommer hit imorgon.
Skriver senare!


Och så var det min tur.

Innan jag gick och la mig igår så tänkte jag "usch, tänk om jag blir sjuk nu..."
Sedan somnade jag, vaknade klockan 1 av att det kändes som att huvudet trycktes ihop, låg kvar en halvtimma eller något innan jag gick upp.... och kräktes.
Bra där. Usch, hatar magsjuka.
Hade dock ingen feber inatt, men den kom nu, och benen känns som spagetti.

Hoppas att illamåendet går över så att jag kan äta sen iallafall.....

Men, ha en bra dag då.


Måndag.

Måndagen är avklarad, bara 4 dagar till helg. Har spenderat kvällen på gymet tillsammans med mamma och en kompis från min förra klass, bästa passet på länge. Sådan satans energi!
Vet inte vart den kom ifrån?

Imorgon har jag klockan ställd på 06:50 för att hinna bocka av ett bollcore- pass innan skolan som börjar 12.05 för ovanlighetens skull.
Har aldrig någonsin tränat så tidigt, och än en gång vet jag inte vad jag gett mig in på.... men utmaningar är kul!

Nu åker mina ögon ihop, eller jag önskar att dem gjorde det. Så galet pigg....
Sov gott!


Och om jag ler så måste jag vara glad.

Söndag igen. Det känns bra denna gången, så länge solen lyser in genom persiennerna i köket. 
 
Idag skall jag göra minsta möjliga fram till klockan fem då jag lovat min kompis att gå med på Bodypump. Har nog inte förstått än vad jag har gett mig in på, hehe.
Har hört att det är väldigt tungt, och jag är fortfarande mör efter passet igår, menmen.... det blir kul!
 
 

 
Jag har blivit väldigt tedrickande igen, det är gott.
Ha en fin söndag!

Ego.

Jag och Linn var ju på bio i tisdags och såg "Ego". Världens finaste film, helt galet. Ni måste se den!
(egentligen räcker det väl att Martin Wallström spelar huvudrollen. If you know what I mean)


Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka.

Jag har den finaste vännen man kan önska sig.
Ikväll har vi tagit 5000 töntiga bilder på oss själva och pratat värmländska och helt osammanhängande flera timmar i sträck. 
Legat på golvet, suttit centimeter från TVn och knutit ihop våra ben.
Jag tycker om dig, helt otroligt mycket.
 
 
Ikväll somnar jag lycklig.

Dancing the whole way home.

Imorse när jag gick från gymmet så kikade solen fram bakom hustaken, och jag kom på mig själv med att gå och le för mig själv hela vägen hem. Fina sol, fina februari, fina dag. 
 
Jag ser fram emot våren nu. När knoppar brister och inte hjärtan. När solen nuddar blek vinterhy och kisande ögon ser på oss under en kupad hand. 
När gruset krossas under mina Dr. Martens som snart skall bytas ut mot nya vinröda converse, och fåglarna flyger fritt över hamnen. Vackra värld.
 
 
 
 
 
 
 
 
 Jag plockade fram kameran förut, förevigade äkta leenden på bild. Så längesen.