odacecilia.blogg.se

Dagen har varit galet fin. Mötte min Rebecka på resecentrum, och vi tog sällskap upp till skolan. Har sprungit runt och fnittrat hela dagen, fotat och myst.
Jag tog med mig kvinnan hem, vi gossade ihjäl oss på bussen med yoghurt(?) och snart skall vi äta vår sushi vi köpte innan vi åkte hem<3

Nu sitter vi i min soffa och läser Vekorevyn, sedan skall vi mysa framför Tv:n!

Första december imorgon, vilken innebär julkalender.
Är lite skeptiskt till en andra Mysteriet på Greveholm, men jag skall ge den en chans. Hehe:)

Ha en fin fredag!

Skratt. Gråt. Svidande handled. Ilska. Återseende av en fin vän och feber.

Jag är fyra tröjor rikare, och tröjan jag hade på mig när jag kom till skolan byttes ut mot Rebeckas. Det får vara dagens positiva.

Nu sitter jag på bussen hem, och när jag kommer hem skall jag somna vid matbordet och äta soffan.
Typ så klar i huvudet är jag nu.

Imorgon är det fredag!

Julmust, skumtomtar, chokladtomtar och kanel är okej.
Lussebullar..... hm, okej då.
Men snö? NEJ.

Sammanfattar denna dagen som en bra dag.
Somnade på bussen, släpade mig till nästa buss, stapplade långsamt upp för trapporna och in i vår korridor.
Just där brukar jag piggna till, när jag ser mina vänners ansikten och Rebecka med världens största leende.
Då går det helt enkelt inte att vara trött längre.

Lektionerna flög förbi, och när dagen var slut tog jag mig ner till stan och gick runt i affärer medan jag väntade på bussen.
När jag väl var hemma hoppade jag i mjukisbyxorna, och i dem har jag stannat.
Saknar min fina som ligger hemma och är sjuk.
Vi smittar varandra hela tiden. Och nu känner jag att febern kommer krypandes igen.
Usche, massa Alvedon, te och clementiner!
(intalar mig att det hjälper)

Sov gott allihopa!

Det är en sådan kväll där jag tänker tillbaka på hur det en gång varit. Då när panikångesten hade ett sådant starkt grepp om mig att jag aldrig kunde komma ur det.
Den tiden jag inte kunde gå utanför dörren ensam.

Jag minns att jag i ren frustration försökte att iallafall gå ner till parkeringen på vår gård, men det slutade oftast med att jag med gråten och paniken i halsen sprang tillbaka in och slängde igen dörren.

Då slog även anorexin till.
Jag riktade allting inåt, jag var värdelös och det hela led fram till tanken att jag var för tjock. För tjock för att visas. Jag ville att allmänheten skulle få slippa att se mig.
Det var därför panikångesten gjorde att jag inte kunde gå ut(tänkte jag), som ett straff för att jag hade misslyckats.

Sedan spenderade jag resterande timmar av dagen i fosterställning i min säng med en nedgråten kudde och skrek åt allt och alla omkring mig.
Det jag sa hade alltid någonting att göra med att jag ville att mamma skulle köra in mig någonstans där de kunde ta hand om mig så att hon slapp det.
Jag hotade med att jag tänkte ta livet av mig.
Jag visste att det bara var tomma ord, jag visste att jag aldrig skulle göra det. Men hur skulle mamma veta det....

Usch, jag har gjort henne så illa. De 2 åren det var som värst, spenderade jag till största del i ett hörn på golvet med kniven i handen och knutna nävar.
Hon fick ha koll på mig hela tiden, och de gångerna hon inte kunde ha det var hon orolig.
Jag är otroligt glad över att min mamma har funnits hos mig hela tiden, att hon, trots att hon också tappade hoppet, fortsatte att kämpa med mig.
Vi har aldrig haft en sådan fin relation som vi har idag.


Jag skriver inte detta som en "åh jag har haft det så dåligt, tyck synd om mig"-
Utan för att visa hur det verkligen är, och vad ni egentligen menar när ni säger "åh, jag vill också ha anorexi"


Vill ni misshandla er kropp? Hamna efter i kroppsutvecklingen? Gå miste om allt fint som sker runtom er, för att ni är för upptagna med hur ni ser ut?

Tänk efter en gång till, och om ni vill prata, så finns jag här.

Ni duger, jag lovar.

Avslutar sista dagen på långhelgen på pizzerian, och sedan blir det storhandling på Ica medan de allra flesta andra spenderar sin dag på Ullared.
Jag klagar inte!:)

Hälsningar från Liseberg:)

Peuuuuuuuw, är trött!
Har varit i skolan från 10- 13.30 på öppet hus, guidat runt och försökt övertala niorna som var där att välja media:)

Efter det gick jag plus 6 tjejer i klassen och åt sushi. För vissa var det första gången, och en av dem fick sin första wasabi- upplevelse (dvs. Hon åt för mycket på en gång och tårarna rann)
Det och mycket mer resulterade i konstanta skrattattacker, det var mysigt.
Sedan gick vi runt lite och nu sitter jag på bussen hem.

Lång dag, men väldigt fin.
Synd att tre tjejer inte kunde följa med, vi saknade er!

Ha en fin lördag!

Ps. Lycklig.

Idag har jag hunnit massor i skolan, slitit på gymmet like a boss, passat barn och skyndat mig hem därifrån för att inte missa finalen på "Hela Sverige bakar"
Såg ni det? Så otroligt gossigt program.
Fick även träffa min saknade Lins idag. Åh.

Den mest produktiva dagen på länge.
Imorgon är det fredag och långhelg!
Eftersom vi har öppet hus på vår skola på lördag så är vi lediga på måndag, och på tisdag är det studiedag.
Längtar ihjäl mig till Liseberg på söndag, det var flera år sedan jag var där.


Nu somnar jag, Godnatt<3

Bilden: jag och Elden. Han är cool.

Rebecka Thoris- snoris till VÄNSTER skall det stå, förstås....

Åh, nu har jag mycket att se fram emot!

På lördag är det öppet hus på min skola, och efter det skall jag och mina(ja, de är mina), tjejer från klassen äta sushi.
På söndag åker jag och familjen(Stig, mamma och Alfred) till Liseberg och myser. Galet längesedan jag var där!
15e December har vi även en Oslo- resa inbokad. Vi skall gossa med min släkt<3

Det går framåt nu, och jag känner mig lugn.


Ps. Bilden: Rebecka Thoris- snoris till höger och ja, jag.

Gick till Bion. Glad. Förväntansfull. Gick hem. Arg och besviken.

Breaking Dawn part 2; Jag tycker inte om dig.

Jag är en tänkare. Jag tänker alldeles för mycket.
Jag kan vrida och vända på tankar, tjata ut dem så att de inte längre är sammanhängande, få hjärtklappning när tankarna känns för verkliga...... men jag kan inte alltid skilja på vad som finns i mitt huvud, och det som sker framför mina ögon.


Jag har levt med overklighetskänslor i snart 3 år. Ibland kan jag acceptera dem. Då är det okej.
Ibland är de för skrämmande för att jag skall kunna lugna ner mig med att det bara är ångest. Ångest som visar sig såhär, för att jag febrilt stöter ifrån mig den. Den får inte nå min kropp.
Jag väljer inte att göra det, det är ingenting jag går och kämpar med eller märker att jag gör. Det bara är så.
Jag minns ångesten från den tiden jag hade anorexi...... och då kan jag förstå varför min kropp stöter ifrån den idag.
Ingen skall behöva uppleva det hatet mot allt som är en själv.


Ibland önskar jag att någon kunde tala om för mig hur jag skall göra för att overkligheten skall försvinna.
Konkret, vad skall jag göra?
Psykologerna har försökt.
"Tänk inte på dem, gör något du tycker är kul så att det tar större plats i ditt huvud än vad tankarna gör"
"Kognitiv beteendeterapi, du måste lära dig att stå ut med dem. Jag lovar, de släpper!"


Jag gick i KBT, men overklighetskänslorna kom vi aldrig åt.
Jag har kul, varje dag, jag tänker på annat, jag skrattar. Men tro mig, de finns där hela tiden.

Så vad gör man?
Man accepterar.

Då var jag frisk igen och kan checka av iallafall en skoldag denna veckan!

Har varit en väldigt gossig dag som började på bio:n med hela klassen där vi såg The hunger games. Kanske den bästa film jag sett, som jag iofs säger om alla andra bra filmer också.... Men SHIT, sjukt bra var den!
Det var spänning och mystik genom nästan hela filmen.
Och så när jag satt där spänd som en ekorre(?), och något hoppar "emot mig"..... DÅ knäade jag mig själv.

Just nu sitter jag iallafall på direktbussen hem, solen håller på att gå ner över det gröna, höstliga landskapet..... medan jag har julmusik i öronen och julmust i väskan.

Imorgon är det fredag!
(..... och jag skall jobba matte hela helgen)
Ha en fin dag!:)

Hej! .... Hallå? Hejsan? Halli hallå?

Att inte orka gå till skolan gör mig galennn, dumma förkylning. Ge dig!
Har iallafall gjort lite nytta, så som att redigera klart ett LP- omslag som vi har som uppgift i Grafisk kommunikation. Photoshop börjar äntligen sluta bråka med mig (läs: jag förstår mig äntligen på det)

Mamma blev lite smått galen imorse hon med, jag skulle lova henne att ligga stilla hela dagen.... Men jag skulle BANNEMEJ STÄDA RUMMET.
Åh, jag tycker om henne<3

Nu sitter jag här med tandblekning i käften och sen så skulle min tidigare nämnda snälla mamma köpa hårfärg till mig. Utväxten är snart nere på benen.

Ps. Bilden är min och Rebeckas fina smskonversation från imorse. Crazy.

Självklart..... när influensan äntligen ger sig, kommer halsont och huvudvärk tillbaka 2 dagar efter. Tack.
Jaja, helgen har varit fin iallafall :)

Nu ska jag krypa ner i sängen med min nya bok!
Det är den sista boken i Asyl, Gömda, mias dotter- serien.
Sanningen bakom historien, spännande!
Har läst de andra tre, och de var riktigt bra vad jag minns.


Har nog massor av läxor också som jag tänkte glömma bort och sova ifrån.
Ha en fin kväll och godnatt:)


Ps. Ang bilden: skam den som ger sig!

Hejsan!

Sitter just nu på direktbussen hem, varit i skolan för första gången sen i måndags.... Influensa is the shit!
Eller ja..... shit iallafall.

Usch, imorse när jag gick till bussen låg det en filt på marken och runt det flera män från räddningstjänsten.... Jag trodde först det var övning, men det låg en människa där i, panikslagen vad jag kunde se då personen sparkade och skrek.
Fick reda på att det var en tjej på cykel som blivit påkörd av skolbussen.
Åh, jag hoppas verkligen INTE att hon fick allvarliga skador. Chocken att ha blivit påkörd är nog med jobbig.

Nu ska jag fortsätta lyssna på julmusik på den nya appen "Radio Play"

Ha en fin fredag!

Jaha, där gick jag och blev förkyld. IGEN.
Jag glömde mitt minneskort hemma imorse så jag har inte laddat över bilderna från helgen, men imorgon, då ni!

Nu ska jag krypa långt ner under täcket och sova, sedan får vi se om det blir skola imorgon eller en hemma- kurerings- dag.
Hoppas på en skoldag faktiskt.

Sov gott allihopa:)


Ps. En charmig bild på mig när jag var liten från när vi tittade på diabilder i lördags.

Då var höstlovet snart över. Nej, så kan man inte börja ett blogginlägg?
...... Då var denna vecka över den med.
(Det var bättre)

Hela familjen, minus Stig och plus Alfred (dvs. Jag, mamma och Alfred), sitter just nu i bilen påväg hem från Norge.
Det har varit en underbar helg, mest för att min lilla 1.4- åriga kusin var där<3
Jag får tyvärr inte lägga ut bilder, men jag kan försäkra er om att man smälter när man ser "hennom" (ha, jag är kul)

Vi har hunnit att äta god mat, träffa släkt, se på diabilder och hälsa på mormor på kyrkogården och ställa ett ljus vid hennes grav.
Det var fint.

Nu ska vi in på McDonalds, skriver imorgon då jag nog även har några bilder att visa på bilarnas ljusshower från vägen hem.
Ha en fin kväll!