Har förträngt hur det var (anorexirelaterat inlägg)

DATUM: 2012-09-28 TID: 20:02:18
KATEGORIER: Tankar;
Alla gånger jag med tårarna rinnandes ner för kinderna, stoppat gaffeln i munnen.
Alla gånger jag försökt att svälja maten men det kommit upp igen tillsammans med paniken.
Alla gånger jag slått och slått på mina pinnar till ben när ångesten skrikit i mitt huvud.
Alla gånger jag suttit på toaletten med rakbladet i handen, eller den gången jag tog till brödkniven. Det gjorde ont, det sved, det var onödigt..... men ångesten gick över för några minuter när jag istället förtvivlat försökte stoppa blodet.
Den där gången ni bestämde att från och med då fick jag inte låsa toalettdörren, ifall jag skulle göra något dumt.
Året jag gick runt i dubbla kläder, undernärd och frusen.
All förlorad kontakt med mina vänner.
Alla timmar jag ägnat åt att väga och räkna.
Alla matscheman jag skrivit, och följt.
Alla vattenglas jag drack inför varje invägning för att lura sköterskan.
Alla hemska väntrum.
Alla fredagar jag satt där på Uddevalla sjukhus och väntade, skulle de lägga in mig denna gången?
Alla äckliga näringsdrycker.
Alla olika psykologer och sköterskor.
Alla hot om inläggning.
Alla gånger jag sagt ''Jag lovar. Jag ska gå upp till nästa vecka, jag lovar. Lita på mig''
Varför litade ni på mig?
Alla blickar, alla frågor, all beröm, alla tårar, alla skrik, all frustration, allt mörker och hat.
Alla motgångar när jag försökt.
Alla depressioner.
Alla tabletter.
 
 
Visst kilona rasade, jag var smalare än någonsin och nådde mitt mål.
Men. Jag ville dö varje dag, hade ångest jämt och var isolerad.
Sedan det värsta av allt. Jag fick mina föräldrar att ständigt vara rädda att förlora mig.
Allt för ett monster som bodde inom mig.
Det är inte värt det.
Kommentarer
säger inte mitt namn för du vet vem jag är säger:

Vet hur hemskt det är men för mig blir det inte bättre av att gå upp i vikt, jag vill bara vara smal, sen är jag nöjd. Något av det värsta är att jag inte ser underviktig ut! Och väger inte mer än 5 kilo för lite..Och ja jag vet att jag förstör mitt liv men skitsamma, det är redan skit, så ja. Förlåt för detta men var tvungen..

Svar: Det är exakt likadant för mig. Vill inte se mig själv på kort längre för att jag inte ser ut som jag gjorde.Någon dag hoppas jag att jag kan acceptera mitt utseende, för jag VET, att mitt mående är så mycket bättre nu än då.... det känns bara inte så.
Ps. hoppas du ser denna kommentaren, och det skulle betyda mycket för mig att veta vem du är.
Oda Cecilia

2012-09-28 | 21:53:23
Felicia säger:

hoppas att folk någon gång ska förstå att en ätstörning är ingenting man väljer, inget man vill ha. blir så jävla arg på människor som snackar skit om personer som har en ED, som om det vore ett val. samhället är så jävla snett ibland..

Fin blogg och ta hand om dig!:)

Svar: Ohja, brukar sitta och svära över folk och deras huvuden som inte är i bruk ibland. Pinsamt.Tack så mycket och detsamma!:)
Oda Cecilia

2012-09-28 | 22:53:23
Bloggadress: http://feliciadolkfrojd.devote.se
Karin säger:

Om det var viktigt..så japp det är jag. Vet inte riktigt vad jag ska säga nu men..japp typ granne med din pappa eller ja du vet nog vem jag är kanske :/

2012-09-29 | 09:42:52
Bloggadress: http://nattstad.se/sisterz

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv