Melissa horn sätter ord på min söndag idag.
Det tar ett tag för mig,
jag kanske glömmer hur man gör.
Sist var himlen vit som papper
ovanför.
Men jag har slutat säga nej,
nu ska jag göra vad jag kan,
jag ska riva mina murar
tills vi ser varann.
Jag har aldrig fått ihop
modell och verklighet,
jag tankar nya tankar
men långsamt som du vet.
Så jag lovar ingenting,
jag säger hellre förlåt.
Vi ska va dom vi vill vara,
hellre nu än efteråt
Jag vet vem jag är
när jag är hos dig,
jag vet vem jag är
när jag är hos dig.
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
öö
ö
ö
ö
ö
ö
ö
ööö
ööö
ö
ö
ö
ö
ö
