När du var liten grät du hela tiden. Men mamma sa; det är värt att leva.
Det är en lycklig Oda som hoppar upp ur sängen idag!
Jag vill leva, jag vill inte gräva ner mig för att hösten sakta smyger sig på igen som så många gånger förut.
Jag älskar min skola, min klass. Jag älskar att äntligen ha vänner i klassen.
Jag älskar att skratta och jag ska tillåta mig att göra det.
Jag vill inte straffas längre, inte av mig själv. Jag vill vara jag, och nu ska jag vara det... Jag FÅR vara det.
Jag finns för att finnas, punkt och slut.
Kommentarer
Trackback