odacecilia.blogg.se

Dagarna har gått sedan jag skrev sist, här står dock allting still.
Det har hunnit bli mars och vårväder ute. Eller ja, jag har slängt in vinterjackan och dragit på mig skinnjackan, så såpass mycket vår är det iallafall. Och eftersom jag är en envis typ, bär jag ett par tjocka strumpor i mina vinröda converse, för converse SKA jag ha.

Det blir ljusare nu, mest ute kanske, inom mig är det fortfarande en något mörkare nyans av grått. Hoppas att det vänder snart, vill se världen utanför den här glasskivan så fort som möjligt.

Har skrivit och suddat flera gånger nu. Hade tänkt att skriva om hur mitt liv och tankar såg ut för 3-4 år sedan, men det går inte. Det är för mycket att ta in och få ner till fingrarna. Jag är inte redo än. Jag är inte redo att komma så nära mina känslor som krävs för att jag skall kunna skriva om det. Jag vågar inte känna efter än, är inte redo.

Lars Winnerbäck får säga en liten del så länge;

"Att flickan är galen det kan man aldrig ändra på,
för psykoanalyser kan man aldrig ändra på.
Och behandlingssätt kan man aldrig ändra på,
men flickan hade drömmar och det kan man visst ändra på"

Jag har haft den finaste eftermiddagen med min andra hälft.
Vi har skrattat, lekt med morötter och kollat på misslyckade youtubevideos.
Vad tyckte ni om melodifestivalen förresten? Jag hejade på Robin och Jalla- låten. Det gick åt skogen....



Ps. Jag finns på Twitter och Instagram som "odacecilia" , där är jag mer pratglad.

Jag vet inte vad jag skall skriva här.
Tar en "paus" som det så fint heter. Som det där reklamavbrottet som alla hatar, förutom att ingen hatar det.
Livspaus hade också varit skönt.
Ser fult ut när en sextonårig skriver det.
"livspaus"
- hur mycket erfarenhet av livet har jag liksom?

Det går neråt, oh yes. Hela huvudet, liksom trycks ned mot golvet. Jag sjunker ihop, känner igen allt så väl.
Ser tillbaka, minns, vill aldrig hamna där igen. Var stark för helvete. Vad är ditt problem?

Borde sova bort alla tankar inatt, låta drömmarna ta plats i mitt huvud istället för det ihärdiga mörkret.
Jag flyr från min kropp, vill inte känna efter, kan inte. Går runt i en dimma, balanserar på två ben över marken.
Vem är jag, vem var jag, och hur skall jag bli?

Jag orkar inte känna den overkliga verkligheten längre, men jag vet inte om jag vågar något annat.

Den skall inte få ta över mig, men den verkar vara lika envis som jag.
Så jag låter den vinna ikväll, jag orkar ingenting annat.

God natt, tänkarsjälar.

God morgon lördag!

Det tog ett tag innan jag insåg att det faktiskt inte var fredag idag..... gårdagen måste ta gått fort.
Nu sitter jag i köket med Ho Hey i öronen, äter gröt och dricker C- vitamin.
Är stel som en jäkla pinne i ryggen, känns som någon har gått på den inatt(???)

Tänkte ha vilodag från gymet men energin skriker i huvudet så det blir ingenting med det. Ha en fin lördag!


Ps. Läkerol Yup= himlen.

Jag har skrattat ikväll, mest för mig själv. Just i denna sekund är allt som det skall vara. Kanske är jag hög på koffeinet från den Celsius jag drack förut, men skit samma.
Jag känner det, jag visste att jag skulle få känna det igen. Den bästa lyckan är den som bara kommer, utan någon speciell anledning.
Vardagslycka, satan vad fint.

Hör ni vilken låt det är? Precis! (vilken låt som helst med andra ord)

Det är fredag, jag är fortfarande förkyld men mycket piggare än igår, om 2 timmar är min Lins här och ikväll sitter vi nergosade i soffan framför LOL(ja, igen!)
Kan inte komma på någon som skulle vara bättre att spendera en fredagskväll med, än henne. Eller ja, vilken dag som helst för den delen.

Om kroppen tillåter så tar vi en långpromenad sen, det är satans kallt ute bara, tjocka tröjor och benvärmare it is. Vår tack!

Nu skall jag slänga mig i duschen och hoppas på att viruset försvinner iväg med varmvattnet, ha en fin fredag!:)

Åh, fina torsdag.
Spenderar dagen hemma, sjuk, i soffan med min favoritkopp och mitt favorit- te framför filmen LOL.
Har blivit kär i typiska tonårsfilmer igen, sådana filmer med tonårsromantik och charmiga svinsnygga killar.
Känner mig som en 12årig version av mig själv, förutom att jag skippar övertuperat hår och 50 lager mascara.
Eller, egentligen var jag väl inte så intresserad av killar när jag var 12.... jag var mer inne i att sitta vid msn och kamrat hela dagarna och skriva "Häij" och "Mwhihi" till okända människor.
Även att höja ljuset på webcamen så att man bara såg mina kajalinramade ögon och svartvita scarf var en favorit.
Ryser av att tänka tillbaka på den tiden.

Nu skall jag kolla på filmen och vara lycklig över att världens finaste vän kommer hit imorgon.
Skriver senare!

Innan jag gick och la mig igår så tänkte jag "usch, tänk om jag blir sjuk nu..."
Sedan somnade jag, vaknade klockan 1 av att det kändes som att huvudet trycktes ihop, låg kvar en halvtimma eller något innan jag gick upp.... och kräktes.
Bra där. Usch, hatar magsjuka.
Hade dock ingen feber inatt, men den kom nu, och benen känns som spagetti.

Hoppas att illamåendet går över så att jag kan äta sen iallafall.....

Men, ha en bra dag då.